Skrev verkligen Moses Första Mosebok?

Det finns stöd i själva texten i de fem moseböckerna (pentateuchen) som visar att författaren var förtrogen med egyptiska sedvänjor, som man förväntar sig då Moses är författaren.

En nedbrytande hypotes förnekar att Moses skrev Första Mosebok. Hypotesen som är grundad på falsk lärdom, lärs fortfarande ut till många blivande kristna ledare.

Nästan alla liberala teologiska seminarier och institut, och tråkigt nog en del som bekänner sig till konservativa evangelikala doktriner, lär på ett erkännande sätt ut den s k dokumenthypotesen, som också kallas JEDP-hypotesen.

Vad är dokumenthypotesen?

Dokumenthypotesen är den liberala/kritiska syn som förnekar att Moses skrev ner de fem moseböckerna. Den lär ut att ett antal olika anonyma författare satte ihop dessa fem böcker (plus andra delar av Gamla Testamentet) med hjälp av hundratals år gamla muntliga berättelser, en del så sent som 900 år efter den tid då Moses levde (om han över huvud taget existerade, säger en del). Dessa hypotetiska berättare brukar kallas som följer:

• J står för den berättare som enligt dokumenthypotesen kallas Jahwisten. Denne skulle ha levt ca 900-950 f Kr. Han/hon/de skall ha samlat myter och legender som ursprungligen sägs ha härstammat från Babylonien och andra nationer och lagt till dem till hebréernas hjältehistorier, och så åstadkommit de bibliska stycken som innehåller de hebreiska bokstäverna YHWH (Jahwe eller Jehowah) som används som namnet på Gud.

• E står för Elohisten, som skulle ha levt ca 750-700 f Kr i nordriket (Israel), och skrivit de stycken, i vilka man återfinner Elohim som beteckningen för Gud.

• D menar man har skrivit det mesta av Femte Mosebok (Deuteronomium), som sannolikt var den bok man fann i templet i Jerusalem 621 f Kr (2 Kung 22:8).

• P påstås representera en Präst (eller präster), som levde under exilen i Babylonien och som man menar satte ihop heliga regler för folket.

• Ett antal olika Redaktörer R skall sedan ha redigerat ihop alla dessa olika texter.

Idén om flera författare till de fem moseböckerna fördes först fram av Jean Astruc i Paris 1753. Men den mest kände företrädaren för den var Julius Wellhausen (1844-1918), som åter lade fram dokumenthypotesen ... i enlighet med det evolutionära synsätt på historien som var förhärskande i filosofiska kretsar vid den tiden.^1,2 Han menar att de delar av Gamla Testamentet som har att göra med förfinade läror (en Gud, de tio budorden, tabernaklet, m m) inte är sanningar som förmedlats av en levande Gud, utan är idéer som utvecklats från lägre stadier av tänkande, inklusive mångguderi (polyteism), besjälning av naturen (animism), dyrkan av förfäder, m m.³ Det är därför man är tvungen att hitta eller hitta på senare författare. Ett av huvudargumenten var att man menade att skriftspråket inte fanns så tidigt som på Mose tid.

På detta sätt underminerar dokumenthypotesen trovärdigheten av skapelseberättelsen, syndafallet och flodberättelsen, och Israels hela patriarkhistoria. Dokumenthypotesen utgår ifrån att hela Gamla Testamentet är en gigantisk litterär förfalskning. Den ifrågasätter inte bara Moses existens, utan också trovärdigheten till Jesus och hans gudomlighet (se punkt 5 senare i artikeln). Inte att undra på att liberalkritikerna har tagit till sig hypotesen så villigt.

Var Moses J, E, D, P eller R?

Moses var ingen av dessa enskilda påstådda författare. Snarare var han både författare och redaktör för de fem moseböckerna. Dessa fem böcker sattes sannolikt ihop av honom ungefär 1400 f Kr, inte av okända personer under fångenskapstiden i Babylonien. Detta betyder inte att Moses inte använde andra skrivna källor som han hade tillgång till (se längre fram), eller att han skrev de fem sista verserna i Femte Mosebok 34 som återger hans död. Talmudisk (rabbinsk judisk) tradition har alltid framfört att dessa verser lades till, under gudomlig inspiration, av Josua.

Det finns inga yttre bevis alls som stöder idén om någon J, E, D, P eller R. Vad mera skrev dessa påstådda författare? Varken hebreisk och sekulär historia känner till någonting om dem. De existerar endast i den rika fantasivärlden hos dem som uppfann dokumenthypotesen.

Bevis för Mose författarskap till de fem moseböckerna

Stödet för att Moses är författare till de fem moseböckerna, som ofta kallas Lagen i Bibeln (på hebreiska Torah) är överväldigande.

1. I motsats till Wellhausens och andras syn, har den arkeologiska forskningen slagit fast att skrivkonsten var känd och väl spridd på Mose tid. JEDP-hypotesen antar felaktigt att israeliterna väntade i flera århundraden efter det att deras nation var grundad innan de skrev ner någonting av sin historia och sina lagar. Ändå skrev deras grannar ner sin historia och sin religion långt innan Mose tid.⁴

2. Författaren är uppenbart ett ögonvittne till uttåget ur Egypten, bekant med trakten där,⁵ med flora och fauna i regionen.⁶ Han använder flera egyptiska ord,⁷ och hänvisar till sedvänjor som går tillbaka till andra årtusendet före Kristus.⁸

3. Det anges på många ställen i de fem moseböckerna att det är Moses som är författaren till dem, t ex 2 Mos 17:14, 24:4-7, 34:27, 4 Mos 33:2, 5 Mos 31:9, 22, 24.

4. På många ställen i resten av Gamla Testamentet anges Moses vara författaren, t ex Josua 1:7-8, 8:322-34, Dom 3:4, 1 Kung 2:3, 2 Kung 14:6, 21:8, 2 Krön 25:4, Esra 6:18, Neh 8:1, 13:1, Dan 9:11-13.

5. I Nya Testamentet talar Jesus vid ett flertal tillfällen om Mose skrifter eller Mose lag, t ex Matt 8:4, 19:7-8, Mark 7:10, 12:26, Luk 24:27, 44, Joh 5:46-47, 7:19. Jesus sa att lyssnar de inte till (dvs förkastar de) Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda (Luk 16:31). Av detta kan vi förstå att de kyrkor och läroanstalter som förkastar äktheten i det Moses skrivit ofta också inte tror på bokstavlig kroppslig uppståndelse av Herren Jesus Kristus.

6. Andra nytestamentliga förkunnare/författare säger samma sak, t ex Joh 1:17, Apg 6:14, 13:39, 15:5, 1 Kor 9:9, 2 Kor 3:15, Hebr 10:28.

Betyder detta att Moses skrev 1 Mos utan att använda sig av några tidigare källor? Inte nödvändigtvis. Första Mosebok innehåller beskrivningar av historiska händelser som inträffade innan Moses var född. Moses kan mycket väl ha haft tillgång till skriftliga nedteckningar av patriarkerna och/eller tillförlitliga muntliga berättelser av dessa händelser. Sådana nedskrivna källor hade då säkerligen bevarats genom att de skrivits på troligtvis lertavlor och lämnats vidare från far till son via släktlinjen Adam Set Noa Sem Abraham Isak Jakob, osv.

Det finns 11 verser i Första Mosebok som lyder på ett sätt som kan översättas Detta är historien om... (eller Detta är boken om). Det hebreiska ord som kan översättas historia är toledoth. Det kan betyda ursprung, historia och även familjehistoria. Varje sådan här vers kommer antingen före eller efter en beskrivning av historiska händelser som berör den person som nämns i versen.⁹ Den troligaste förklaringen är att Adam, Noa, Sem, m fl, var och en skrev en redogörelse av händelser som skett antingen strax före eller under deras livstid, och att Moses under Den Helige Andes ofelbara ledning, utvalde, satte ihop och redigerade dessa så att 1 Mos kom till i sin nuvarande sammanhängande form.¹⁰

Första Mosebok visar inte på en utveckling från avgudadyrkan till monoteism, som Wellhausens evolutionism kräver. Istället börjar Bibeln med en ursprunglig uppenbarelse av Gud, som senare förkastas till den grad att den hebreiska nationen sjönk ner i avgudadyrkan och därför av Gud blev prisgivna till fångenskap under andra folk.

De olika orden för Gud

Låt oss titta på de olika orden för Gud i 1 Mos kap 1 och 2. Ordet Elohim används för att beteckna Gud 25 ggr i 1 Mos 1:1 2:4a.¹¹ Det beskriver en beundransvärd och trohetsfull Varelse, som har skapande och styrande kraft, majestät och allmakt, som står över den materiella världen Han skapat. Det är en hög titel (=Gud) och är ett passande ord för Mose första beskrivning av Guds skapande aktiviteter.¹²

I 1 Mos 2:4 och framåt använder hebreiskan bokstäverna YHWH då texten hänvisar till Gud. Ibland översätts detta Jehovah, eller Jahve. Många gånger är det översatt med HERREN (med s k kapitäler, små versaler). Det är den vanligaste ordformen som används för Gud i Gamla Testamentet (6823 ggr). Det betyder Den som alltid varit till, är till nu och alltid kommer att vara till. Det är Guds djupt personliga namn. Det används därför då Hans personliga förbundsrelation med sitt folk beskrivs. 1 Mos 2:4b ff ger en detaljerad beskrivning av hur Gud gjorde Adam och Eva och hur Han iordningställde den plats där de skulle leva.¹³ Det var tänkt att de skulle leva och arbeta här i en kärleksfull förbundsgemenskap med Honom¹⁴ och med varandra. Det var därför helt i sin ordning att Moses använde YHWH i det här avsnittet av Första Mosebok. I 1 Mos 2 är YHWH sammanfört med Elohim så att det bildar det sammansatta namnet YHWH-Elohim (=HERREN Gud). Detta namn är ett kännetecken för att Förbundsguden YHWH är en och densamme som Elohim, den allsmäktige skaparen. Den finns inget logiskt skäl (speciellt inte något som är baserat på ord som används för Gud) för att tillskriva detta avsnitt till någon/några annan/andra författare.

Samma principer som använts här kan användas på resten av Första Mosebok och också på resten av Gamla Testamentet.

JEDP-systemet är självmotsägande, då dess företrädare måste bryta sönder verser för att ge dem olika ursprung och t o m tillskriva delar av meningar (som använder mer än ett slags ord för Gud) till olika författare. Sådant hopplock skulle ha skiljt sig och varit unikt jämfört med annan Mellanösternlitteratur från den tiden.

Den lärdom som företräder dokumenthypotesen skulle bli förlöjligad om den användes på andra antika böcker!

Sammanfattning

I sista hand är det Gud som står bakom texten till Första Mosebok. Och Han har använt Moses. Det betyder inte att Gud använde Moses som en skrivmaskin. Snarare förberedde Gud Moses för hans uppgift ända från den dag då han föddes. När tiden var inne, hade Moses all kunskap som behövdes, och leddes av Den Helige Ande så att budskapet framfördes precis så som Gud ville, vad som skulle tas med och vad som skulle utelämnas. Detta passar in med den del av historien man känner till, och med de anspråk och principer som finns i Skriften (2 Tim 3:15-17, 2 Pet 1:20-21).

Det finns inte heller några historiska stöd, inte någon som helst andlig eller teologisk grund för den bedrägliga JEDP-hypotesen. Vad den lär är helt och hållet falskt, den lärdom som framhäver den är också högst tvivelaktig. Understödd av evolutionsläran finns den bara till för att underminera Guds Ords auktoritet.

Datorn håller med Bibeln: Första Mosebok hade bara en författare och redaktör

Följande är ett citat ur tidskriften Omni, augusti 1982:

Efter att ha matat in 20 000 hebreiska ord från Första Mosebok i en dator vid Technion University i Israel, fann forskarna att många meningar som slutade med verb och ett flertal andra slags ord som bestod av sex bokstäver eller fler. På grund av dessa egenheter och det mönster man fann som återkommer gång på gång, menar projektets ledare Yehuda Radday, att det tyder på att en ensam författare är ansvarig för texten. Deras omfattande datoranalys som utfördes i Israel anger en säkerhet av 82% utifrån denna undersökning, att boken har endast en författare.

Mer att läsa

Green, W.H., The Unity of the Book of Genesis, Baker, 1895, nytryck 1979.

Aalders, G.C., A Short Introduction to the Pen- tateuch, Tyndale Press, London. 1949.

Taylor, C.V., Rewriting Bible History (According to Scripture), House of Tabor, Adelaide, 1983.

Taylor, C.V., The Oldest (Science) Book in the World, C.V.T., 1984.

Eriksson, G., Urhistoriens struktus, Genesis, nr 1-1991, s 28-38.

Noter

1. McDowell, Josh, More Evidence that Demands a Verdict, Heres Life Publishers, 1981, sid 45.
2. Viktiga företrädare för Wellhausens idéer var Samuel R Driver i England (1891) och Charles A Briggs i USA (1893). Sedan Wellhausens tid har andra liberalkritiker hittat ända upp till 40 påstådda bidragsgivare till texterna i de fem moseböckerna. Här kan nämnas en edomitisk källa S och en kananeisk källa K. Det finns nästan lika många underavdelningar av texter som det finns experter som hittat källor!
3. Hämtat från Breese, Dave, Seven men Who Rule the World from the Grave, Moody Press, Chicago, 1990, sid 89 och framåt.
4. Hämtat från Archer, Gleason, Encyclopedia of Bible Difficulties, Zondervan, Michigan, 1982, sid 51-52.
5. I 1 Mos 13:10 jämförs Jordandalen med Egyptens land, ända till Soar ett uttryck som är meningsfullt för läsare som inte är bekanta med Jordandalen, men med Egypten. Det pekar på en sammanställning av texten ungefär vid tiden för uttåget från Egypten, inte så många århundraden senare än den tid som beskrivs i bibeltexten här.
6. Den växtföljd som beskrivs i 2 Mos 9:31-32 är egyptisk och inte israelitisk. Träden och djuren som nämns är till största delen inhemska i Egypten eller på Sinaihalvön, inte i Israel, t ex är akaciaträ som användes till olika föremål i tabernaklet inhemskt i Egypten och på Sianaihalvön, men kunde knappast hittas i Kanaan, utom runt Döda Havet. De skinn som föreskrivs för att täcka tabernaklet utvändigt i 2 Mos 26:14 (hebreiska tachash), kom troligtvis från dugongen, eller sjökon (zool. Sirenia). Den återfinns i havet utanför Egypten och Sinaihalvön, men inte utanför Israels kust. Se not 4, sid 46 och följande sidor.
7. Det återfinns fler egyptiska låneord i de fem moseböckerna än någon annanstans i Bibeln. Precis som man skulle kunna vänta sig om det är Moses som är författaren, som var undervisad i egyptiernas hela visdom (Apg 7:22). Själva namnet Moses är egyptiskt och inte hebreiskt (2 Mos 2:10).
8. Templet nämns inte i de fem moseböckerna, eller att det i framtiden skulle vara beläget i Jerusalem. Det enda centrum för tillbedjan som omnämns är tabernaklet, ett tält.
9. 1 Mos 2:4, 5:1, 6:9, 10:1, 11:10, 11:27, 25:12, 25:19, 36:1, 36:9, 37:2. Den första av dessa, 1 Mos 2:4, innehåller inte någon människas namn, eftersom ingen människa var närvarande under skapelseveckan förrän på dag sex. Uppgifterna uppenbarades sannolikt av Gud för Adam, som sedan återgav dem (not 10).
10. Morris, Henry, The Genesis Record, Baker Book House, Grand Rapids, Michigan, 1976, sid 22-30. Även Prof. Dr. F N Lee, personlig kommunikation i april 1998.
11. Elohim är en hebreisk pluralform som betyder mer än två. I 1 Mos 1:1 uppträder det tillsammans med verbet skapade (hebreiska bara) som är i singular form. Det är därför ett pluralord (flertalsord) med singulär (entals) betydelse, som visar på den pluralistiska enheten i Gudomen. Den kristna treenighetsläran ser vi antydd redan i Bibelns första vers. Jämför också användningen av ordet oss i 1 Mos 1:26 och 11:7.
12. Lägg märke till att Guds kraft som förknippas med detta ord kan förstås ännu tydligare i samband med Hans skapelse av universums oerhörda vidsträckthet och då man inser den oerhörda komplexitet och detaljrikedom som livet på jorden innehåller. Och detta åstadkommet på en kort skapelsevecka, snarare än under en utdragen evolutionär tidsperiod. Se C.V. Taylor, The First 100 Words, The Good Book Co, Gos- ford, NSW, Australien, sid 3. 1996.
13. Det finns ingen motsägelse mellan 1 Mos kap 1 och 1 Mos kap 2. I Matt 19:3-6 citerar Jesus från båda kapitlen samtidigt, 1:27 och 2:24. På det sättet visar Han att de är lika auktoritativa och komplementerar varandra helt och fullt. Se även D. Batten, Gen- esis Contradictions?, Creation 18(4):44-45, 1996; R.M. Grigg, Should Genesis be taken literally?, Creation 16(1):38-41, 1993.
14. Jmf Hosea 6:7: Men dessa har liksom Adam brutit mot förbundet...