Vetenskap · Ursprung · Skapelsetro
Bildkälla: Ej angivet.
Artikeln har tidigare publicerats i tidskriften Creation 38(1):17, 2016, och är översatt av Lasse Hermansson.
Evolutionister som Richard Dawkins har länge hävdat att våra ögon är ”bakvänt” kopplade och påstår att detta är något som ingen intelligent designer skulle göra. Det vill säga att ljusreceptorcellerna ligger bakom nerverna, vilket förmodas hindra ljusflödet.
I själva verket har forskare under de allra senaste åren visat att ljuset inte passerar genom nerverna, utan istället kanaliseras genom Müller-gliaceller. [1] Dessa fungerar som en fiberoptisk platta som ökar bildskärpan: ”Näthinnan visar sig vara en optimal struktur designad för att förbättra bildskärpan.” [2, 3] Dessutom bidrar de till att separera de tre primära färgerna så att rött och grönt ljus kanaliseras till de färgkänsliga tapparna. Den andra typen av ljusreceptor, stavarna, är bra för mörkerseende, men sämre på att registrera grönt och i synnerhet rött ljus, så Müllercellerna sprider blått ljus till dem. [4, 5] Mycket av denna nya forskning kommer från Technion, Israels Tekniska Institut, i Dr Erez Ribaks laboratorium, en astrofysiker som växlade över från att studera stjärnor till att studera ögon. Han har nu visat att Müllercellerna måste vara av precis rätt höjd och bredd för att filtrera de olika färgerna korrekt: ”Om näthinnan är för tjock eller för tunn är den inte effektiv.” Han bevisade detta genom att sända ljus av olika färger in i näthinnor hos människor och marsvin, och kunde visa hur ljuset leddes. [6] Ribak säger:
”Ögats näthinna har optimerats så att gliacellernas storlekar och tätheter överensstämmer med de färger ögat är känsligt för (vilket i sig är en optimeringsprocess lämpad för våra behov). Denna optimering är sådan att färgseendet under dagtid förbättras, samtidigt som mörkerseendet drabbas mycket litet.” [7]
Mark Hankins, professor i visuell neurovetenskap vid universitetet i Oxford, påpekade ännu en orsak till den bakvända ledningsdragningen: ”utrensning av utslitna cellkomponenter och att ha tillgång till bränsleförsörjning av ljuskänsliga molekyler.” Dessa funktioner tillhandahålls av ett lager bakom ljusreceptorerna, som kallas retinalt pigmentepitel (RPE). Det finns helt enkelt inte plats för både RPE och nerver bakom receptorerna. Intressant nog påpekade den skapelsetroende ögonläkaren Dr George Marshall detta redan för över 20 år sedan i tidningen Creation. [8]
Denna artikel är tidigare publicerat i magasinet Genesis 2018/4, med temat "Naturen som Gudsbevis?".