Vetenskap · Ursprung · Skapelsetro
Förekomsten av fotspår och ägg mellan lagren förklaras bra av översvämningsmodellen.
Det är sagt att dinosauriernas existens i forntiden och deras försvinnande utgör ett svårt problem för skapelsetroende. Det är sant att flera saker i samband med dinosaurierna utgör utmaningar. Det som ofta glöms bort eller förtigs är att de utgör ett minst lika stort problem för evolutionister.
På Genesis konferens i Umeå i slutet av september 2013 föreläste Michael Oard från Montana i USA över ett antal olika ämnen. Han har ägnat 40 år av sitt liv till att se om olika utmaningar för bibeltroende kan låta sig förklaras på ett vetenskapligt sätt. Det han kommit fram till är att verkligheten stämmer bättre överens med Bibelns beskrivning än med evolutionistiska hypoteser. I Genesis nr 4 2013 beskrevs utmaningarna som finns beträffande istiden och mammutarna. I den här artikeln beskrivs några olika saker beträffande dinosaurierna. Michael Oard har samlat förklaringar till dessa utmaningar i sin rätt nyligen utkomna bok Dinosaur Challenges and Mysteries.1
Dinosaurieägg förekommer också med djupa sedimentlager under sig. Tjocka nereroderade lager har också funnits över dem. De förekommer nästan uteslutande på släta sandytor, dvs sedimentytor. De har inga växtdelar över sig och nästan aldrig i en liten grop, ett näste, för att skydda mot uttorkning, som är det vanliga för den här typen av ägg som inte har så täta skal. De bon (nästen) man hittat är mycket få och består av små fördjupningar i sanden.
Förklaringen till att spåren förekommer på detta sätt är att endast de dinosaurier som kunde springa och simma ganska bra kunde fly undan till högre terräng från vattnet som steg mer eller mindre hastigt i början av Noas flod, t ex genom tsunamiliknande vågor. Sedimentlager avsattes medan dinosaurier hade trängts ihop på höga punkter. Samtidigt som sedimentlager byggdes upp sjönk vatten undan (och steg igen senare) pga olika mekanismer som rörelser i jordskorpan (jordbävningar), tidvatten och vattenströmmars rörelser.
Djuren spred ut sig dit de kunde, dvs till stelnande sandlager med i princip inget att äta. De åt på varandra, de som kunde. Uppenbarligen lade de många ägg. Vattnet forsade tillbaka och de sprang undan till högre terräng igen. På en del platser drog sig vattnet undan igen så att fler spår kunde avsättas ovanpå högre lager. Till slut steg vattnet så högt att de tusentals individer som fösts ihop, ibland efter art (de höll ihop), på olika höga punkter, inte kunde klara sig längre. I en massgrav i USA har man hittat fossilben efter ca 10 000 anknäbbsdinosaurier. Ingen normal händelse kan åstadkomma något sådant.
Det behövs en enorm katastrof för att förklara detta – den världsvida översvämningen på Noas tid, ibland kallad syndafloden. Tidpunkten för denna händelse ligger inte 65 miljoner år bakåt i tiden. Den kan räknas i några tusentals år, annars skulle man inte kunna hitta riktiga dinosaurieben (inte fossil) med mjuk elastisk vävnad och blodkroppar. Den förklaring till problem med dinosaurierna man hittar med hjälp av Bibeln stämmer bättre med fakta, än de förklaringar som sekulära forskare försöker sig på utan hjälp av Bibeln.